SOMMARKATT
En dag när solen regnar ner
Du tog mitt hjärta, aldrig mer
För allting byggs ju upp igen
när dagarna blir dina
och solglasögon sitter nu
på andra sidan mina
På resväskorna samlas damm
gruset fastnar i min hand
Du vaggar mig till sömns en natt
när ingen är förlägen
En sommarkatt står i givakt
blir överkörd på vägen
Du kom, du såg, du välte allt
du hällde upp igen
Du stannar, gör du?
Stannar gör du inte alls
Slå mig, gör vad du vill
Ta mig en vända till
Slå mig, gör vad du vill
Älska mig lite till
Jag tror det håller lite till
Jag håller alltid andan
Jag gömmer disk i skåpen när
du knullar runt med andra
Slå mig, gör vad du vill
Ta mig en vända till
Slå mig, gör vad du vill
Älska mig lite till
Du kom, du såg, du välte allt
Du hällde upp igen
Du stannar, gör du?
Stannar gör du inte alls
Slå mig, gör vad du vill
Ta mig en vända till
Slå mig, gör vad du vill
Älska mig lite till
NÅGOT MER
Som när vinden tilltar och blåser i dina sår
Som om någon lyssnar och vet precis hur du mår
Du är rastlös vännen
Jag ser det, du vill förstå
När du ställer frågan
är svaret allt du vill nå
att det finns nåt mer
att det finns nåt mer
Som när dissonanser tillsammans bildar en ton
Som när brända drömmar tillsammans blir en vision
Du är rastlös vännen
Jag ser det, du vill förstå
När du ställer frågan
är svaret som du vill få
att det finns nåt mer
att det finns nåt mer
FRAMTIDEN
Vi reparerar lungan själv
när den kollapsar
och vet att gudar vill oss väl
det har vi fattat
när ingen marknad finns att följa mer
samlas jordens salt
innan klockan i berget har tickat ner
ska vi få se allt
ingen räddes döden här
det är det bästa
när vi kan vara änglar i en dag
vampyrer nästa
vi har tid att göra alla fel
innan vi gör det rätta
vi har tid att se människan bli hel
genom att berätta
åh mamma snart kommer framtiden
du och jag vi ska bo i den
känns redan som det var längesen
vi gick där med rädslan i ögonen
om du misstog månen för guld
det är ingen fara
Här går ingen ur huset för guldets skull
låt du månen vara
och lämna inte en enda dröm därhän
om den ej besannas
tänk att det fanns en tid när din bästa vän sa
försök nåt annat
ingen räddes döden här
lika lite som livet
det är förunderligt att se såklart
när ingenting är givet
vi har tid att stilla alla begär
tid till det enkla
när vi vet att allting händer snart
vi har tid att längta
NORDANSTIG DITT TUSCULUM
de sa ”nicka peter, det är en boll”
fast det var en sten
jag hata honom mer än jag hatade dom
fast jag visste det var fel
för om han inte hade försökt så hårt
och inte vart så feg
han visa hur jag hade sett ut just så
om jag inte stått bredvid
lika feg
jag minns längorna på aspvägen
där bodde vi blott ett år
kände doften av klass men vad det var –
inte visste man det då
åh nordanstig ditt tusculum
din kurort utan kur
Cicero utsträckt vid sörfjär´ns strand
gripande natur
trött kultur
långt senare, jag läste provins
och skrev för att förstå
vad norrland hade gjort med mig
du föraktade mig då
å du vet vyn från korsningen norrifrån
där man ser kyrkan och sjön
jag ville tatuera den, mellan skulderbladen
ännu en pretentiös dröm
ROLIG LEKAR
Vi åt lever i hennes kök
hon hade lagat med sitt hjärta
Hon pratade och pratade
Jag kan se hennes mun
och jag tror att jag såg hennes hjärta
Hon pratade, pratade, pratade
och hennes ord var som hennes tavlor, vilda
Hon pratade
och jag älskade hennes ord
och jag älskade hennes lever
och jag såg hennes hjärta
Hennes kök var fyllt utav hennes röst
och hennes saker
lekte och levde som om dom var leksaker
Ville leka med oss och med din mor
Hennes ord byggde en rolig sång
hennes leksaker byggde roliga lekar
Memory
Jag spelar med din mamma
Jag vet inte om det är ok
men jag måste spela av mig
och jag gråter
för att hon spelar memory
med sån svindlande fantasi
och däri är du
Jag fortsätter sakna dig
Jag saknar henne genom dig
och jag saknar henne genom mig
Däri är du
jag hörde dig därifrån
genom min lur
var det igår?
Jag satte dig inuti mitt öra
för att lättare kunna höra
För att kunna höra dig säga
”dom håller bara käften
eller dom snackar en massa strunt
för dom vet inte vad dom ska säga”
och jag ville vara stark och smart
och jag ville säga rätt
och säga bra
men jag gick sönder
I köket vimlade hennes röst
och hennes saker lekte och levde
fastän dom var leksaker
Hennes ord försvann i en tom kokong
Hennes leksaker byggde för roliga lekar
PENGAR
Jag har gått i skor av bly
men jag visste någonstans
att världen stod i skuld till mig
som den står i skuld till dig
Vi kan gå dit vi aldrig gått
Vi kan se det vi aldrig sett
Det är glas i dina bågar nu
Det finns pengar på ditt konto nu
Tankar som bränner i dig
Tankar som bränner i dig så
Du har väntat hela livet
men du har fått betalt
Du kan väl komma förbi hos mig?
Du kan väl komma förbi hos mig?
Det är en vacker värld därute
och vi har deg till inträdet
Vi kan gå dit vi aldrig gått
Vi kan se det vi aldrig sett
Du har rivit alla murar nu
Du har rock i dina lurar nu
Tankar som bränner i dig
Tankar som bränner i dig så
Du har väntat hela livet
men du har fått betalt
INGEN FRÅGA
Du sa ”du har något våldsamt i dig”
Jag sa ”har jag”?
Du sa ”det där var ingen fråga”
Jag undrade om du gillade det
Du log och sa ”det där var inte heller någon fråga”
och vi leker leken allvarsamt
där huden flammar som nåt sant
Din hals så naken under min hand
och hur du möter, så bekant
Som att allt du erfar
känner jag likadant
och där står du i all oskyldighet
med ett stadigt tag
och du undrar om jag vågar
Du frågar om barmhärtighet
om det är nåt jag vill ha
och jag vet det är allt annat än en fråga
och vi leker leken allvarsamt
där huden flammar som nåt sant
Mitt ryggslut naket under din hand
Du bestämd och ytterst noggrann
Allt jag känner
känner du likadant
Blända mig med ögonen
Förstumma mig med orden
Lamslå mig med händer sen
Fjättra mig vid jorden
MANDOLINGATAN
Mandolingatan
ekar av tusen spökens rastlöshet
som släckta skärmar
döljer varje rum sin historia
Annan än min egen
De gamla byggde städer
av sina ouppfyllda drömmar
som vandrat genom seklerna
som upptar din tid om dagarna
Ett löfte vid nyår
är en önskan på din födelsedag
Vi sömngår till våra jobb
där någon behöver oss
Vi tar hand om den disk
som vi lämnar efter oss
I natt ska jag gå
dit dansande ljus
kastar skuggor som klänger om din betong
Så många hjärtan slår
för ett annat sätt att leva
som gör natten så oerhört lång
De unga sjunger sånger
för att namnge sina drömmar
Så länge vi ska leva här
måste vi göra dem upp till envar
Ett löfte vid nyår
En önskan på din födelsedag
1:30 000 000
Rummet fullt av löv
från en höst nån gång
Saker faller när de vissnar
människor och kvistar
Jag sparar in i det sista
Alla ljud som gjort mig döv
när jag gick från sång till sång
Men jag hör prasslet när jag kliver på dom
gång på gång
Vad gör en med en hand
som har slutat ta
Det gives alltid något bättre än döden
sa åsnan och tuppen och hunden
Jag minns en värld i brand
Jag minns en vanlig dag
Jag minns att det var nåt jag drömde
Karl Johansgatan en morgon i släpljus
lukten av badhus
en storm som bakgrundsbrus
en ordningsvakt som klappar händer
en båt som vänder
Åh en minns ju så lite en glömmer bort
Ett egendomligt mått
på om du haft det gott
Ett rörigt arkiv med ständiga inbrott
och livet är kort
En karta på min vägg
det ska va världen det där
Men alla platser som betytt nåt
i berättelser där jag gått
ryms inte i skala en till tretti miljoner
Jag minns en vanlig dag
Jag minns att det var nåt jag glömde
En flock med kajor
och kakor som går i kras
rutor av runnet glas
en hand som varsamt tas
en kiosk på torget med gula ränder
en vind som vänder
Åh en minns ju så lite
en glömmer bort
Ett egendomligt mått
på om du haft det gott
Ett rörigt arkiv med ständiga inbrott
och livet är kort
VÄSTAN OM ÅN
Så hälsar jorden åter säden
där mor och far har lämnat av
Maskiner födda före träden
och jorden äldre än ett hav
Där vilda katter kommer till dig
och ber att du ska stanna kvar
och du vet att det finns inget nån kan ge dig
som kan skymma det du har
Dit du kommit för att sörja
Dit du åkt när du vart glad
Det är en plats där världen börjar
Det är där som du ska sluta dina dar
Naturen känner dina sånger
och väntar lugnt tills du är klar
med sin famn av gröna armar utan ånger
Det är den plats där allt blir bra
Där vilda katter kommer till dig
och slickar såren som dom har
och du vet att du är just där du ska vara
på den plats där allt är bra
FRÅN BLOD TILL JORD
begravde en vän
får man säga ”ännu en”?
det var vackert, det var hemskt
att det fanns ett sen
i gråa gryningen
kylig morgon igen
det är detta som är nya dagen
som vi känner den
för en stund finns inte marken kvar
som för lilla fågeln, när allt var hav
hon som begravde sin far
i huvudet
det blev det första minnets hem
långt före vi tog plats på scen
stod här på våra ben
i gryningen
så var stolt nu över var du kommer från
var stolt nu över vem du är
från blod till jord är inte särskilt långt
men nu så är du här
denna djupa lust
till relevans i varje stund
där jag vadar i min smuts
och drar på stegen
ja, jag har velat dö
som en avlägsen ö
där finns inga adjö
och inget sen
men det blir morgon igen
jag står i gråa gryningen
har regnet i ögonen
och det räcker än
så var stolt nu över var du kommer från
var stolt nu över vem du är
från blod till jord är inte särskilt långt
men nu så är du här